....alla gamla och nya besökare!

Brukar ju titta in här fortfarande då och då eftersom jag har många vänner här på denna bloggportal.

Ganska intressant att det fortfarande är så många besökare som hittar hit. Många, med tanke på att jag inte längre skriver härinne.

Livet rullar på såsom sig bör, med toppar och dalar men mest är det ett tempo och känsla av harmoni omkring mig och familjen.

Blev mycket lugnare runt omkring sen jag bytte blogg med lösen.

Denna blogg är ju trots allt mitt förstfödde i den vägen och har en liten specifik och varm plats o mitt hjärta.

Sol i blick!

Fungerar bra på nya bloggen.....en bra sida, men många olika spännande funktioner som lär ta ett tag att lära sig.

Märkligt nog har jag fler besökare.....och framförallt finns det ingen sökmotor kopplad till min blogg eftersom jag valt att det INTE ska gå att söka. Härligt.

Avslutat allt annat på nätet som kan orsaka fler förföljelser.

Det är roligt att så många fina människor valt att följa "med"- det är ja tacksam för.

Ikväll kommer jag ordna en ny blogg med Lösen då jag fann Angerbodas blogg på FL (Småliv) där en stor del handlar om mig och mitt tragiska liv och som vanligt vilket sjuk jävel jag är. Det var tips av sonen som fann den och som vanligt blev han upprörd.

Synd att hon inte lyckats övertala sin man, de äldstas pappa, till att adoptera bort barnen till Hasse, antar att det är av ekonomiska skäl hon vill detta så hon slipper pynta underhåll. Ingen frisk människa skulle begära ngt liknande av sin man även om det hade gynnat oss i längden.

Men de slag och psykiska övergrepp hon begått på barnen, mig och Hasse finns inga pengar i världen som skulle kunnat gottgöra.

Hon skriver också att min blogg är som ett gift och att hon inte kan sluta läsa den så jag ska hjälpa henne på traven och avsluta sitt missbruk.

Ni som är intresserade av att fortsätta läsa min blogg kan lägga er mail bland kommentarerna utan anonyma påhittiga namn så skickar jag lösen.

Kram <3

Sovit som en kratta.

Beppe har örlat omkring i natt igen, krävt att bli oavbrutet gosad, vilket kan vara mysigt i sig men inte när man själv inte vill annat än sova.

Sen somnade jag någon gång ochvaknade av att Hasse nästan mosade mig, han hade lagt sig över mig och vägrade flytta på sig så jag fick mer eller mindre sparka iväg honom.

Åt en smoothie till frukost. Gott och lagom.

Sitter och funderar på vad vi ska hitta på med småkillarna idag.....

Jag mår bättre men känner mig så där initiativlös och fortfarande orkeslös inför att ta tag i saker och verkligen göra något.

Egentligen skulle jag nog må bäst av att lägga mig på kallis en dag, vilket jag inte gjort ännu denna sommar, men samtidigt är jag i det läget att jag då skulle få dåligt samvete över att lämna Hasse ensam med småkillarna och jag är fortfarande så uppe i varv att jag inte riktigt kan koppla av och bort.

Vi får se.

Hasse ringer just nu och bokar takbox till när vi reser til Sandviken.

Morris har senaste veckan gått runt och sjungt på en låt vi inte kommit på vad det är för någon. Vi har uppfattat så mycket att det är på engelska....i dag blev sången tydligare och det visade sig vara We'r not gonna take it av Twisted Sisters. Märkligt och kul för det är ingen här hemma som lyssnar på hårdrock- definitivt inte jag. Hasse älskar ju hårdrock men lyssnar aldrig på det mer än när han är ensam. *skrattar*

När det sanerades i Benjamins rum i söndags så hittade Bobo Benjamins Rubicks kub som hon gav Morris.

Ingen tänkte mer på det förrän han kom tillbaka efter 10 minuter och hade satt ihop kuben!!

Mormor Bobo och Benjamin stirrade på varandra och Benne tog kuben och vred om den igen så färgerna blandades, mest för hålla Morris sysselsatt som tyckte det var urtrist att alla städade.

Efter ett tag kom han tillbaka igen.....med en korrekt Rubicks kub.....

När jag frågade honom hur han bär sig åt så svarade han "men jag bara gör så.....det ser jag hur man ska göra"....

Vi har alla kliat oss i huvudet och undrat över hur vår lilla 4 åring ser mönstret i kuben efter att aldrig tidigare sett den så bara han "vet" hur man gör.

Märkligt!

Idag drog vi till Ilkea, fanns inga betongkrok där men kom hem med ljusblommor till balkongen och två röda skärbrädor istället....

Skulle somna Beppe att sova middag men jag somnade före honom och han smet ut till Hasse.

Sov som en sten och var allmänt helt borta och lika trött när jag vaknade en o en halvtimme senare.

Rusade upp och kastade mig på cykel för jag var sen till lill-fika med vännen C....kom på att jag antagligen såg ut som en soffliggare i mitt korta hår som var nerlegat på ena sidan, osminkad och risigt. Tänkte då på vännen Pellis vackra och fina ord till mig i sin blogg och genast for det "äh skitsamma...." i tanken. Tack P!

Satt i solen på en trppa till kanalen och småpratade allmänt om hit och dit, livet, män, minnen, sjukdomar och annat.

Även om vännen kanske innerst inne inte mådde toppen bra pga av andra bekymmer såg ut vacker och fin ut- fräsch och som vanligt mjuk i sin person.

Handlade garn och hittade chockrosa som jag tänkte virka två nya mössor åt brorsdöttrarna....plus att jag var in i min favoritbutik och kände på en blus jag gärna vill ha och egentligen mest av allt ett par träskor jag skulle döda för men inte har råd med. Men vackra och fina fötter fick jag i dem för ngra få minuter.....

Vinner jag pengar är de det första jag skulle köpa! *asg*

Hittade vinterpotatis hos grönsakshandlaren på Gustav som jag köpte på mig en rejäl hög av- småkillarna älskar ju potatismos vilket är ett helsike så här i Nypotatisens tider.....

Väl hemma var jag totalt slut. Inser mer och mer att jag antagligen är slutkörd, antagligen var jag den sista också som upptäckte det själv. INgen annan i min närhet, vuxen person, är förvånad- bara jag själv.

Minsta lilla sak jag genomför tar fullständigt musten ur mig.

Har ett enormt behov av att sova och bara sitta o vara.

Det märkliga är att jag normalt sätt jag vara en riktig gnällskit hemma och hela tiden TRO att nu....nu.....nu...."rasar" jag och direkt förebygger det hela med saker jag vet motverkar det hela och jag mår bra av.

Men denna gången har jag aldrig ens tänkt tanken att jag skulle närma mig den där slutkörda gränsen som jag hamnat i.

Det bara slog ner som en bomb. Poff!

Men jag återhämtar mig snart igen- det känner jag! *ler*

Idag var första dagen på flera veckor utan ångest och det är underbart!

Kram till alla!

Gårdagskvällen gick till fotbollen, Benne blev glad då Spanien vann!

Själv satt jag och terapiade mig med min virkning. Snart är mössa nr 3 klar.

Lade oss alltför sent, mitt inatten och som vanligt vaknade Beppe lagom när jag somnat om och örlade runt.

Men jag somnade om och sov gott, fick vakna av mig själv kl 9- lyx!

Känner mig ganska utsövd fast det fortfarande finns en dimma av extrem trötthet kring mig, men jag kan tänka klart (eller klarare) *ler*

Åt en frukost som jag vet att jag MÅR BRA av och som inte enbart tillfredsställer Kolhydrat-idioten i mig. Gjorde en god smoothie på blåblär, en skvätt tranbärsjuice och Mezeyoghurt.

Har verkligen funderat över alla bra tips jag fått, sånt som ivanliga fall är så enkelt, som man redan vet om men som i den sita jag befunnit mig i behöver bli påmind om.

Hasse jobbar hemma denna sista vecka av sjukskrivning så han slipper strul med försäkringskassan, han har en bra chef som förstod problematiken och därför själv tyckte det var en bra idé att jobba hemifrån och avbryta sjukskrivningen.

Men han jobbar med måtta så att säga, läser mail, ringer några samtal och koordinerar härifrån. Tror samtidigt det lättar hans egen stress över vem som skulle ta över och vad som sedan händer.

Inte alla har ju jobb som det bara är att kalla in en "vikaerie" så att säga och dessutom har dte med mångmiljbelopp att göra, där han står som huvudprojektledare för.

Veckan känns suddig. Tror jag har svårt för att inte veta vad som sker under dagarna, denna dag, imorgon, nästa.....det är så det brukar vara när man kört stenhårt en period som jag gjorde i våras och sedan avslutades med personliga katastrofer i familjen.

Men idag känns det som jag tagit mig vidare ett steg mot en mer glädjefylld tillvaro.

Ska ta min virkning och sätta mig på gården ett tag.

Ta en tripp till Ikea med småkillarna och köpa betongkrokar så jag kan sätta upp tavlor på Josefinas rum. Sen kan killarna äta lunch där- billigt och bra.

Ta en fika med en vän som jobbar borta hela sommaren då hon är hemma ngn dag.

Ikväll vill jag ta en långpromenad och kanske kanske.....om det är fint kvällsväder kan jag lura med mig min älskling och be de stora barnen eller Bobo sitta en timme här och passa de sovande småkillarna.

Hoppas!

Skulle gärna vilja se filmen "My little miss sunshine" som min bror Nicke rekomenderade som en "glad" film......

Bepp vaknade och hade ont runt midnatt, fick en supp i hoppom att det skulle avta, vilket det gjorde runt 1.30-tiden. Han låg klossintill mig och örlade runt med händerna, skulle kramas, ville inte bli kramad, ville bli kramad osv....somande till slut i sin egen säng klossintill vår/min sida. Låg länge och höll honom i handen.

Tog tid att somna sen, tankarna for runt i skallen och blandades med irritation, sorg, besvikelse till att se distansen till tillvaron- finns ju alltid de som har det värre, men å andra sidan så är inte hålet svartare för den ene än för den andre när man väl är där.

Känner att jag vill vara glad, energisk, glädjande för min familj och känna tilltro till framtiden. Men just nu går jag bara och väntar på nästa smäll och nästa.....fast jag vet hur farligt det är att tänka så.

Risken finns ju att man omedvetet men målinriktat kan skapa kaos, förvirring och negativa händelser omkring sig om man tänker så....bara för få orden ekande i huvudet "vad var det jag sa...."

Försöker mobilisera ett positivt tänk, bestämt mig för att ta denna dagen som vila och acceptera det som varit senaste tiden och sluta anklaga mig själv för hur allt påverkat oss.....ibland blir det inte som man tänkt sig och kanske finns det en mening med det också.

Kanske var det en väckarklocka för Hasse om hur liten del av livet som är arbete egentligen, inte för att han åsidosatt familjen på ngt vis för det har han inte, men han har psidosatt sig själv och sitt mående till förmån för oss andra och sitt arbete.

Kanske var det en väckarklocka för de stora barnen också om hur viktig familjen och varje person i den blir för varandra, när det krisar.

De har varit upptagna med sitt under lång tid; skola, fritid, kompisar, kärlekar, tankar kring sig själva och andra osv....och som alla tonåringar satt sig själva i första hand, vilket är helt normalt ju.

Men plötsligt blev det ett annat allvar i tillvaron där olika saker och egenskaper sattes på prov.

Det är både bra och skrämmande att hamna i en sits där man plötsligt för ansvar inte bara för sig själv utan även för andra.

Det är både bra och skrämmande att upptäcka att man är behövd för den man är oavsett ålder.

Benne är en stridslysten människa. Så är det. Både bra och dåligt.

Jag trodde en gång i tiden för några år sen att det var Josefina som var den stridslystna men det visade sig att Benne är snäppet värre.

Tonårsrebell kan man säga kanske.....fast jag skulle välja bara Rebell.

Spelar ingen roll om det handlar om sista brödskivan, mobbingfrågor eller vem som sa vad/när/hur osv......Hade ett snack om att välja sina strider igår.

Som det är nu kan ingen här urskilja vad som är viktigt och värt att strida för och inte. Det är han som måste göra de valen och visa oss vad det egentligen är han vill uppnå.

Fan, svåra saker det där- jag jobbar ju med det själv också.

Valde bort striden om det missvisande betyget, vilket känns som ett nederlag men kanske är nyttigt för mig, för egentligen spelar det ju ingen roll, finns ingen arbetsgivare som ser på betygen gällande högskolestudier utan är bara intresserada av avklarad kurs/utbildning.

Nu ska jag röja efter frukost här.

Vi passar Morris kompis Jack idag vars föräldrar packar inför en flytt imorgon. Hasse tar hand om småkillarna idag och jag ska få "egentid"....vilket i sig är svårt för vad ska jag göra?

Lite handlingsförlamad är jag allt. Finns så mkt jag skulle vilja göra men mer som jag egentligen måste göra och just nu är det svårt att urskilja vad som är vad.

Hasse sa i natt att "jag tycker du ska göra något roligt i dagarna, nåbgot som du tycker om"......vilket resulterade i att jag låg och funderade på vad det skulle vara. Just nu är det inget som är riktigt roligt.

Känner inte att jag vill gå ut och fika med någon för jag har inget roligt att berätta, mer än sjukdomar, stölder, städning och oro för ekonomin.

Känner att jag kanske skulle dragit ner på kallis och badat men har gått upp i vikt senaste veckorna och känner inte för fläka ut mig på stranden eller kallis heller.

Virka är kul. Så det får bli det. Har förresten virkat klart två solmössor åt brorsans flickor senaste veckan och de blev ritkigt fina.

Var och handlade i en gårdbutik som säljer fräcka barnkläder och vi kom att prata om mina virkningar, hon blev intresserad av dem och öppnade dörren för att kanske provsälja dem där.

Får se hur länge intresset sitter i denna gången, men det var ett vänligt erbjudande.

Kommande vecka ska Hasse påbörja sina cellgifter igen så det gäller att hålla tummarna att det ska fungera denna gången.

Tack alla fina bloggare för era kommentarer som jag verkligen tar åt mig av och lyssnar till.

Vi beslöt oss för efter diskussion. jag o Hasse, att köpa pizza ikväll när småkillarna lagt sig.

Första kvällen på evigheter som de stora barnen är hemma samtidigt en hel kväll.

Hade lite diskussion innan beslutet då ekonomin sinat en hel del pga av alla sjukhusbesök, taxiresor när Hasse var sjuk, småköp i Pressbyrån på sjukan som tar betalt som om man hade en guldgruva hemma.

Det har slagit hårt på oss i ärlighetens namn.

Nåja, tänkte ha en pizza+filmkväll och se en film som alla kan o vill se, dricka läsk och prutta ikapp i soffan.

Hasse drog iväg till jourapoteket för hämta Beppes smärtstillande eftersom han fortfarande har ont, sen skulle han handla yoghurt o annat på hemvägen.

Då startar Benne diskussionen kring vart vi ska handla pizza.

Jag sa att vi tar närmaste eftersom Hasse vill hinna duscha innan han käkar med tanke på att han städat, möblerat, burit saker till vinden tillmiljörummet i 7 timmar idag.

Fick till svar att "de pizzorna äter inte jag får då kräker jag....."

Jag flippade ur alldeles för mkt.

Blev arg, besviken, frustrerad, maktlös och uppgiven på samma gång.

Han tar diskussioner om precis allt numera vilket är påfrestande, beter sig som ett ärkesvin emellanåt och enligt mig alltför ofta.

Går omkring och hänger med huvudet och ger en blickar som får en att känna sig som en sopråtta och slår gärna ner med verbala tillmälen närsomhelst och utan urskiljning.

Idag kände jag blir som ett stort svart hål.

Började gråta, sen blev jag skitarg- sa massa dumma saker som en förälder inte bör, får eller ska säga.

Vrålade om att han beter sig som ett svin osv.....mindre lyckat och inte alls tålmodigt pedagogiskt eller ens i närheten av vuxet.

Lade mig i det färdiga badet med mineral-terapi-skum som jag hade kostat på mig tidigare idag för att njuta av......steg upp efter 5 min och det känns som om jag ska sprängas inombords.

Pratade med Benne i lugn och sansad ton men jag tror inte jag nådde fram alls.

Känner mig som en bra förälder till småkillarna, men just nu famlar jag i mörker gällande det stora barnen.

Finner ingen fast mark alls.

Det är som ett tomrum som ekar av misslyckande i hela mitt väsen.

Jag försöker hela tiden lyfta fram positiva saker, ordna med "mys" och småroliga aktiviteter, middagar eller saker att se fram emot- men hela tiden möts jag av motstånd. Är det inte från den ena så är det den andra....

Försökte mobilisera tillbaks känslan av att umgås med familjen efter samtalet med Benne, och skulle beställa pizzorna, men möttes då at Hasses "nä jag vill inte ha, jag tappade aptiten av allt skit".....i det läget står jag helt ensam och vet inte vilken väg jag ska ta. I det läget var det som en smäll till.

Efter ngra minuter säger Hasse när jag letar efter numret till pizzerian att han ändå ska ha.

Går ut till Benne i köket för ringa och fråga vad han ville ha pch får då svaret av rödgråtna ögon "nä jag vill inte ha mamma, jag mår illa....."

Jag är ärligen slut. Som människa. Som mamma. Som vän.

Det enda som finns kvar i hålrummet i mitt skal är just nu mörker, tårar, ångest och ett klistermärke av total misslyckande som förälder....detta är nog fan den jävligaste tid jag haft sen 7 år tillbaka och för första gången sen många år ser jag inget ljus i tunneln mera.

Bästa versionen enligt mig.

Vaknade

Åt frukost

Skällde på Benne för han var taskig igår kväll

Ringde Bobo som ska hjälpa oss med SANERING av Bennes rum idag.

Skickade ut Josefina o Benjamin med småkillarna.

Hasse SANERAR (ännu) Josefinas rum.

Bobo SANERAR (ännu) Benjamins rum.

Morris ser på Djungeldjuret Hugo nu.

Beppe sovit middag, ska snart vakna.

Jag har grovstädat köket, lister, och annat skit.

Själv har jag hamnat i ett vaakum av ångest så vägrar släppa.

Oroar mig oavbrutet för allt- främst ekonomin för tillfället.

Just nu avskyr jag faktiskt livet.

Fortsättningen förljer.....

ikväll blir det följande middag som skulle provats för flera dagar sen, men tiden och orken fick stå emellan.

Så ikväll SKA vi ha:

• kycklingfilé
• risottot m svamp, parmesan och vitt vin
• sallad
• cremé fraiche med örter, vitlök och chili

Efterrätt får bli en jordgubbspaj av ngt slag. Ngn som har tips?

Till detta ska jag ha vitt vin......sen ska jag virka o mysa i soffan resten av kvällen.

Vad är väl tekniska skitsaker mot en nysig kväll i soffan.....?

(Hur desperat låter jag på en skala....?)

Jaha.....då kom nästa grej.

Benne har tappat sin mobil och Josefina blivit bestulen igen....

Vi lägger ganska mycket pengar på teknik till barnen men just nu känns det som en spottloska i motvind.

Jag vill verkligen vara med längre nu. Nu räcker det.

precis när vi lade oss i natt kom Benjamin farande och kräkte ner hela hallen, lilla toaletten.....febrig och elände föste vi in honom i duschen, medan Hasse torkade och sanerade efter konstens alla regler. Fram med Ajax, handsprit och handskar. Hasse skurade och torkade ALLT, dörrhandtag, toalett, vask- ja rubbet.

Morris vaknade och var rädd för LJUDEN....dvs vår granne mitt över i gårdsfastigheten hade arabiskt dragspelsmusik-aktigt på högsta volym. Det var som om någon höll en bergsprängare utanför sovrumsfönstret.

Efter ett tag ringde Hasse störningsjouren som genast skickade ut en väktare. Det tystnade ca 7 minuter sen startade det om igen. Vi ringde åter jouren som åter skickade ut väktaren igen.

Runt 3-3.30 tystnade det äntligen.

Tror jag svimmade av trötthet innan det tystnade, men Hasse låg hos Morris som verkligen är inne i en lättskrämd period och är rädd för sin egen skugga.

Därefter snurrade Beppe omkring ett tag i sängen innan han åter kom till ro.

Undrar i mitt stilla (?) sinne när lugnet kommer för att stanna hos oss?

Josefina mår inte bra alls. Har hamnat i en jätte jobbig sits med kompisarna sen det tog slut med hennes pojkvän. Hans nya flickavän är en tjej som skär sig, har ätstörningar och är mycket manipulativ. Låtsas vara vän och smeker med ena handen och slår hänslynslöst med den andra.

Killarna i gänget är inte bekväma med situationen de hamnat i där Josefina "får lov" av nya tjejen att vara med gänget om inte hon själv har tid eller lust, ungefär. Hon har bestämt att de båda inte kan umgås samtidigt med gänget för då oroas nya flickvännen över om E ska bli kär i Josefina igen.

Kan tyckas löjligt, men det är ett hårt slag när man är 15 år.

Själv har jag läst en del som den nya tjejen skrivit och i mina ögon med de erfarenheter jag har är hon en tjej i behov av vård. Kan tänka mig att det ligger någon form av personlighets störning bakom hennes beteende, henne manipulerande och hennes avsaknad av empati. (Jävla kräk- ursäkta men ibland är tålamodet lika med noll över människor vars ohälsa går ut över andra...)

Pratade länge med Josefina om detta i natt. Kändes som ett bra samtal.

Jag uppmuntrade henne att fortsätta ha kontakt med gänget och vara ärlig med ALLT som hon känner och inte hålla den nya tjejens manipulerande om ryggen. Till de i gänget som är Josefinas närmaste vänner måste hon vara ärlig, inte säga att det är ok att sitta ensam eller ljuga om att hon inte är besviken eller ledsen. Att utgå från sig själv och skita i nya tjejen är det bästa att få övriga i gänget att få upp ögonen.

Visar vid våra samtal att Tjejen aldrig själv lyckats behålla några vänner tidigare, splittrat andra gäng och därför har Josefina tyckt synd om henne.

Det blev nästa steg vi pratade om; "att tycka synd om"....genererar inte mycket positivt i sådana lägen.

Josefina sa själv att hon varit dålig på att lyssna till sin magkänsla och har bestämt sig för göra det i fortsättningen.

Jobbigt att vara förälder när ens barn mår dåligt.

Hoppas hon löser upp situationen och jag kan inte göra mer än krama, lyssna och ge råd, sen är det upp till henne at själv agera på det hon känner är bäst.

Nu åskar och blixtrar det med duner och brak- mörkt i lägenheten och sommaren, glädjen, blomdoft, havbad känns än mer avlägset, tyvärr.

Fy vilka tråkiga bloggar jag skrivit sista tiden.